Jadå, det får jag nog säga. Jag känner mig hemma, kan barnen, kan vad jag ska göra, har börjat träna, har kompisar, har planer på att resa och har besök planerade.Så allting känns bara sådär vanligt igen. Men det är endå inte vanligt, för jag befinner mig i San francisco. Jag tar hand om två små undrbara barn.
I fredags var jag på bio, i lördes blev jag medbjuden av Jon att följa med han och barnen till stranden, vilket jag tackade ja till. Sedan gick jag och Clara upp till twinpeaks för att kolla ut över San francisco. På kvällen mådde jag sen skit, för hade druckit i princip ingenting och brännt mig. Jätte bra blandning, så det blev sängen på det. Men jag skulle egenltigen ha följt med Jon och barnen ut och äta, men dem tog hem mat till mig.
Söndagen spenderade jag i sängen, Underbara söndag. haha. Men har tid att prata med alla då och bara få slappna av.Sedan denna veckan har barnen haft lov, så har båda barnen hela dagarna. Men Erin har också velat spendera tid med sina varn, vilket har gjort till att jag kunat gå och träna vissa mornar. Skit gött.
Nu äntligen är det onsdag och halva arbetsveckan har gått. Imorgon vet jag inte vad som händer. Vi får väl se vad Erin bestämmer sig för.
Nu är jag helt slut och vill bara sova igen. Jag har sovit minst 10 timmar var natt nu. Jag förstår inte det egentligen, mer än när jag gick i skolan. Fast måste vara för att jag tränar så mycket. Men men jag tycker om att sova och jag har ett mål att nå, så jag ska inte klaga. haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar