Min familj

Igårkväll skulle familjen ut och äta och jag hade inget annat för mig så jag följde med. Jon började med att vara en idioit mot Erin och barnen. Och jag tänkte då, onej vad drygt detta kommer bli. Men när vi väl satt oss ner, fick hans humör en annan vändning.

Vi prata väldigt mycket om mig. Var jag ville och skulle resa. Vad jag ville med mitt liv efter USA. om Sveirge och mina hemtrakter. Om deras liv. Om deras gamla aupairer. Om ställen jag borde besöka här. Och det var verkligen jätte trevligt. Det kändes som en familj och jag var inte rädd för att säga något.

Vi kom fram till att min geografi suger, att dom kände att jag var den perfekta aupairen när dom hittat mig, att jag kunde bättre engelska än deras förra aupairer, att jag skulle voluntär jobba hos dom ett år istället för i afrika, alla ställen jag skulle besöka. Jag till och med sa att jag tyckte dom skulle skriva upp Sverige som en nästa resa för deras familj.

Jag klämde också in det här med Disneyland. Jon tyckte jag skulle besöka det. Och då sa jag, snabb och modig som jag var idag, men vadå ska inte ni dit med barnen så jag kan följa med. Så dom bara jo det hade vi ju kunnat göra. Men iså fall kommer dom åka till hösten. Vilket innebär att jag får följa med om jag förlänger. hehe. Dom har planerat det bra.

Jag vet att dom verkligen vill att jag ska stanna och jag gör ingt annat än att funderar på det. Det är verkligen svårt. Snälla, bara säg hur jag ska göra?