varje tisdag i 20 veckor nu har jag och Cissi tvingats iväg till skolan. Vi har läst amerikanskt teckenspråk och har lärt oss en del, men kan definitivt inte teckna flytande. men vi är heelnöjda. Cissi beskrev våra klasskamrater så bra så jag har faktiskt kopierat det från henne:
I receptionen möts vi av transan som frågar hur vi mår och i hissen till tredje våningen får vi ofta sällskap av någon spännande människa. Vår lärare Dennis kommer alltid en kvart för sent med ett stort leende på läpparna och vi tränger in oss i klassrummet med resten av gruppen. Resten av gruppen som består av en hög speciella individer i alla åldrar. Vi har t.ex. Lilla Mrs. Japan, 80 år, som till en början var söt med sina överdrivna gester och frågande ansikte men som numera skulle kunna trappa ner en aning på entusiasmen. Vi har också den spansktalande bögen med alldeles för mycket hårvax som alltid ler gulligt och lyckas charma de flesta. Med oss i gänget har vi också kvinnan med lockarna och de enormt breda höfterna, hon som alltid stänger dörren för allt oljud så att vi istället får sitta och andas instängd luft tills lektionen är slut. I övrigt har vi mannen 50+ med det härliga skrattet, kvinna 40+ som öppet och ärligt med kroppsspråk talat om för oss att hon gillar romantik tillsammans med sin man, person med okänt kön vars skratt vi aldrig kan låta bli att skratta åt, de två söta bög-paren, den blyga japanska mannen, den långa blonda kvinnan med det jätteamerikanska utseendet och i dag även en mystisk ung kille som jag inte förstod om han var döv eller ej. Som ni kanske förstår är själva klassen i sig rätt underhållande, och då har jag knappt nämnt att resten också är söta bögar och att läraren får oss att skratta högt flera gånger om med sina charader.
Så det har väl vatt rätt okej att sitta där alla dessa gånger. Spciellt nu när man tänker tillbaka på det. Idag var sista lektionen. Nästa vecka är det dags för avskedsmiddag. Jag och Cissi fick våra papper påskrivna idag. Han fyllde bara i sitt namn vilket innebär att vi kan skirva 60 timmar och komma undan med 15 timmar. Vilket vi verkligen planerar. Så nu är vi klara med Collegelivet och får vår biljett hem till Sverige betald. Bra jobbat, Felicia och Cissi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar