Nu när vi är på semester, så har ju föräldrarna också semster. Och vill vara med hela tiden, samtidigt som dom, speciellt Jon, tycker jag endå ska göra allting, rörande ders barn, även om dom är med och barnen frågar dom. Detta är väldigt frustrerande. Eftersom barnen knappt ser sina föräldrar vill dom ha deras uppmärksamhet när dom kan få den, fullt förståligt. Men det blir för mycket för föräldrarna så dom tycker att jag ska ta hand om dom. Vilket verkligen är jätte jobbigt. och jag bara önskar att denna semstern ska vara slut och vi ska vara tillbaka till vårt vanliga liv.
Pappan i denna familjen, är så egoistisk, så det finns inte. Det handlar bara om honom, och vad han tycker det är rätt. Till och med hans fru är så väldigt trött på honom. Allt jag eller hans fru gör är fel och skulle blivit gjort annorlunda, på hans sätt. Men va fan kan han inte göra det själv då?
Ibland undrar jag verkligen varför jag valde att utsättas för detta. varför jag väljer att stanna längre, när man blir så illa behandlad. och kunde vatt påväg hem om 3 månader. Men grejjen är den att förhoppningsvis blir det inte fler semestrar med dom, kanske en till men inte mer. Så då slipper jag honom, hans vardagliga kommentarer har jag lärt mig hantera, men när det kommer så ett tiotal om dagen blir det jobbigt.
Jag vill hem, och jag vill att han bara ska åka långt bort och gärna vara borta i 9 månader.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar