Nu är vi här

Jag begav mig till pride festivalen downtown och kom hem igen 3. och vi skulle köra runt 4. När klockan var 3.35 fråga jag lite mer när vi skulle göra om jag hann ta en dusch. Erin sa att vi skulle köra om ca 30 minuter så om jag skynda mig så hann jag visst det. Vilket jag såklart gjorde. Kom ut ur duschen 15 minuter innan vi egentligen skulle åkt.

Jon: Om du inte blir färdig nu, så kommer Erin bli jätte arg. Erm jaha, hon sa att jag hade en halvtimme på mig.

Jag skynda mig och var färidg först. Sedan runt 5.15, sitter vi alla i bilen och är påväg. Så åter en jävligt onödig kommentar som inte alls kom vid ett bra tillfälle. Jag blir så extremt arg på honom.

I bilen var det okej, alla var hyfsat glada. Vi stannar för att äta på Burger king och även om Jons dator krascahr och ngot han jobbat på jätte länge, för flera miljoner dollar försvinner. Fortsätter han endå vara på relativt gott humör.

Sedna byter barnen om till pyjamas och jag sätter mig mittemellan dom. Väldigt lite space. Så säger Jon, jag vet inte riktigt hur jag ska göra detta (Om Haydens bälte) så trevlig som jag är svarar jag nej me jag kan göra det. Så svara han jasså så du vill inte jag ska göra det, med värsta smajlet på läpparna?

13 timmar tog det ungefär innan vi kom fram till Memas hus. Jag och Jon fick lägga oss första passet. Barnen och Erin stanna uppe. Sen tog Jon över och sen jag. När barnen sne skulle sova middag, gick det inte sä värst bra. Så har vatt en gnällig dag och väldigt krävande. Varmt och svettigt och jag vill bara att mina föräldrar ska vara här så jag också kan få gnälla. Skönt att denna dagen är slut. Blir sängen snart, är heeeelt slut.